Får höra det ena tjoandet efter det andra från människor som säger att dom njuter; av sina stugor, av fester, musikfestivaler...
Själv går jag i en värld som bara känns grå, grå, grå...
Ibland känns det som att jag inte finns.
Att inte ha ett arbete att gå till gör att man sjunker som en sten ner i ett träsk av passivitet.
Så mycket som borde ha kunnat göras när tiden aldrig tar slut; men ingenting blir gjort på grund av en förlamande ekonomisk oro; och ett totalt förlorat självförtroende.
Går in på Arbetsförmedlingens hemsida för att se vilka lediga arbeten det finns.
Räknar bort det ena efter det andra; för att jag plötsligt inte kan se någon enda kompetens hos mej själv.
Varken personlig eller professionell.
Nu inser jag vad människor uttryckt när de sagt att frånvaro från arbetsmarknaden innebär just det; ett tappat självförtroende.
Ett nästan ödelagt självförtroende.
Min sommar blommar sannerligen inte i skir grönska.
Den gör bara ont!!
Foto: www.Fotoakuten.se
Jag känner mej som flickan med solstickorna som står utanför ett kyligt grått hus och längtar in i den trivsel och gemenskap som tycks finnas bakom de pyntade fönstren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar